A desert flower.
Mörka ögon kisar genom stenbrottet. På andra sidan kommer en mor gåendes, bärandes på sin treåriga dotter. Modern busar, flickan skrattar. Det vackraste leendet i världen. Mörka ögon närmar sig, mörkare dagar närmar sig.
På en klippa i öknen öppnar den äldre kvinnan med mörka ögon sin lilla skinnpung och plockar fram en liten kniv. Flickan skriker medan modern tar ett fast grepp kring flickans fötter och med full kraft särar på hennes ben. Snart rinner blodet längs stenarna, men flickans skärande skrik och gråt är långt bortom räckhåll för hjälp. I sin moders famn förlorar den treåringen sina yttre blygdläppar. Inre blygdläppar. Och sin klitoris. Kvar finns bara ett gapande hål stort som en tennsticksask som sys ihop med grova stygn. Överlever flickan läkeprocessen så kommer det slutligen bara finnas ärrvävnad där hennes vackra sköte en gång fanns.
Inte bara kommer det att påverka henne resten av livet fysiskt, när hon ska kissa, tvätta sig eller första gången ha samlag med sin man som då skär upp henne igen och våldtar sig på henne. Hon kommer även att lida psykiskt av alla dessa påföljder och den skräckupplevelse hon fick gå igenom som barn.
Ikväll har jag sett en film, "Desert Flower", som handlar om Waris Dirie och hennes livsresa. Som omskuren flicka flyr on sitt hemland Somalia för att slippa bli bortgift och upptäcks senare i London av en fotograf som gör henne till en världberömd Modell. Men inte all framgång i världen kan förändra det som hänt och lätta hennes men för livet. Tillslut bestämmer hon sig för att göra vad hon kan och arbeta med FN för andra kvinnor och flickor där ute som har genomgått, eller står inför, samma hemska livsöde.
Waris Dirie hjälpte mig att hjälpa ikväll. "Desert Flower" påverkade mig oerhört och jag är nu flickafadder i Plan Sverige. Gå med du också, och skänk en gåva för att stödja Plans arbete mot könsstympning och för flickors rättigheter i världen.
God bless.