svar och sanning.
Hur skall jag någonskin kunna uppleva kärlek, om jag inte ens kan tillåta mig själv att vara kär? Hur skall någon någonsin kunna lära känna den riktiga och äkta jag, om jag direkt stöter bort den som försöker? Jag fastnat i en cirkel av ondo som aldrig kommer ta mig dit jag vill. Jag söker efter svaren runt omkring mig, men har inte sett efter i mig själv. Djupt i mitt hjärta finns en oro. En oro över att få det brustet igen. Djupt i min själ ligger en ångest. Jag har så mycket inom mig som hålls tillbaka. Det är dags att våga.
För att vinna måste man satsa, men ännu vackrare är att ge mer är man får tillbaka. Det som är säkert i sammanhanget är att om du varken satsar eller skänker av din godhet och ditt hjärta så kan du inget förvänta dig i gengäld. Jag tycker att jag ger, att jag visar och skänker mitt allra varmaste budskap, men ännu har jag inte mött min förlösning. Kanske bör jag försöka mer, satsa mer, ge och offra en större del av mig själv? Våga att våga.
Till att börja med skall jag skänka mig själv en befrielse. Tillåt dig. Det är okej. Du är okej. Gråt om det känns bättre. Frigör dina negativa spänningar och njut av det faktum att du finns. Du lever idag och kan känna känslor, puls och tankar sväva omkring, upp och ner, högt och lågt. De gör dig till människa, och till den unika människa just du är. Tillåt dig att vara ledsen, att vara glad, att vara arg och att vara kär. Det är inte farligt och känslorna kommer inte att skada dig, även om det kan kännas så. Den lycka och positiva energi som de kan skänka din kropp och själ är värd varenda tår och smärtande sekund. Ta vara på dem och njut av dem till fullo. Dina känslor är en gåva. De är liv.
Inte heller ska du bygga skyddande murar för dem som vill komma dig nära. Det stjälper mer än det hjälper och stänger ute det du egentligen vill mest av allt ha i ditt liv. Äkta vänner. Äkta kärlek. Ett äkta du. Så riv dina murar och blotta dig själv. Du är vacker, du är god, och dina brister gör dig till människa. Du är äkta du. Låt människorna i din omgivning få skåda din nakna hud och syna varenda vrå och skrymsle av din kropp. Låt dem få njuta av din givmildhet, din värme och din kärlek och de kommer berika dig och ditt liv tusenfalt. Om inte med kärlek så med erfarenhet, ty även det är en gåva och rikedom. Så stöt inte bort dem, utan bjud in dem. Släpp alla tag och sträck ut dina armar. Sträck upp dina händer. Våga vara liten och sårbar. Då är du som störst.
Din cirkel av ondo har du skapat själv, och endast du kan bryta den. Den kommer mycket riktigt inte ta dig dit du vill, om inte du låter den göra det. Det är inte svårare än att vända på klacken och snurra ett halvt varv. Då tar cirkeln en helt ny riktning. Du behöver in te ens ta dig ur den, bara välja din egen riktning. Du lever här och nu. Ditt liv. Ditt val. Våga göra val.
Du behöver inte fokusera så mycket på din om givning för att finna svar på dina frågor. Många utav dem kan du finna i dig själv, genom att vara dig själv och tillåta dig att vara det. Finns svaren inte där nu, så kanske snart. Låt dem få sjunka in och mogna och ta den tid de behöver. Kanske är till och med det svaret. Tid. Mognad. Tålamod.
Håll inte tillbaka, varken på dina känslor eller på dig själv. Frigör dina spärrar, dina spänningar och njut och lev till fullo. Oron i ditt hjärta kommer att förvinna, för äkta kärlek har en dynamik av både kittlande rus av värme och iskalla värkande hugg, och sådan är kärleken. Ångesten i din själ kommer att lätta, för du har frigjort kedjan kring det vackraste du har, ditt liv. Du är fri. Du är du. Här och nu. I varje andetag. I varje hjärtslag. Våga.
Du är ditt eget svar, din egen sanning.
