Jag menar att tiden för oss hela tiden framåt genom nya rum där en annan verklighet råder. De skäl vi tidigare begrundat våra val på har med stor sannolikhet förändrats i sin helhet mot livet som det i ett senare skede ser ut. Det som sker idag, sker efter dagens förutsättningar och skulle i ett annat sammanhang kanske inte ens inträffa över huvud taget.

Jag vill tro att det finns alla möjligheter i livet och att de chanser som av olika anledningar gick förlorade kan komma tillbaka. Även om de än kommer i nya skepnader så förlorar livet aldrig sin grönskande kraft att skjuta nya skott och låta sina grenar sträcka sig långt och graciöst upp mot solen.

Ja vill fortsätta att utvecklas och röra mig fram genom livets alla rum och skeenden. Jag kanske inte greppar alla chanser som blåser förbi men åren går och det kommer nya vårvindar med hopp om förändring och en blomstrande sommar.

Jag kommer aldrig vara rädd för att bläddra bland mina livsperspektiv och gå tillbaka till tider jag lämnat bakom mig. Om inte för att få förståelse över hur jag själv har förändrats, så för att se om det möjligtvis finns vägar som ännu står obevandrade. Kanske kan de med dagens ögon upplevas annorlunda?